Januari hade jag efter pillerstopp sedan i maj inte haft någon regelbunden mens eller ingen mens alls. Frustration och besvikelse var bara förnamnet. Ägglossningstesterna visade ofta tom gubbe och allt bara krånglade. Vi trodde, kanske som många andra, att det skulle gå fortare än vad det egentligen gjorde. Jag trodde verkligen att vi skulle ha vårt plus innan 2014 var över, jag menar, sluta med piller i maj, det är ju såååå många månader man "har på sig". Fy vad hemskt när man väl inser att det faktiskt inte är så lätt som man trodde.
Tomma gubbar, en efter en eller ingen logik alls.
Februari kom den största besvikelsen, på mig själv, på min kropp, på att det kändes som att jag var "trasig". Jag kände skuld, att det var mitt fel att det inte hade blivit ett plus. Fy vad jag mådde dåligt. Säkert otroligt vanligt, jag tror att det är lätt att man slår på sig själv, man vill ju gärna ha något att skylla på. Älsk fanns dock där och hjälpte mig igenom det, att jag inte skulle känna som jag kände och det som blir det blir. Hade även en period där jag blödde i nästan 1 1/2 vecka, och mycket dessutom. Började fundera på ett tidigt missfall, då smärtan inte var som den brukade heller. Åkte in på sjukan och där fick jag provera för att få igång mensen. 10 dagar efter första kuren började jag känna igen min kropp igen, finnarna som har brytit ut efter pillerstopp försvann, det var som att kroppen kom i harmoni igen.
Läkarbesök och äntligen lite hjälp på traven
Mars kom och jag träffade kusiner och kusinbarn. Smärtan att se att andra hade det vi så gärna ville ha var så jobbig. Man längtar och hoppas men man vet ju aldrig, kommer vi någonsin få uppleva det där. Jag trodde att min mens kom igång i slutet av februari men det gjorde den inte så fortsatte med provera. Läkarn sa att oftast behövs det bara en kur, ibland två men sällan tre. Så jag fortsatte ännu en månad med dem. Bestämde sen att vi ska ta allt som det kommer, sluta planera så mycket. Vi flydde till fjälls, för att få skingra tankarna lite.
Vackra Borgahällan, tack för den enegri du och solen gav mig när det var som jobbigast.
April och påsk med familjen. Det blev mycket skoter och mys. Fokus på annat ett tag. Proveran gjorde att "mensen" kom men vågade aldrig hoppas ändå. Försökte att inte tänka så mycket.
Ägglossningen började komma igång :) Gud vad en glad gubbe kan göra en lycklig!
Maj månad och jag och älsk åkte upp till Borga och hade en riktigt fin skoterdag. Vi körde ganska hårt heela dagen under klarblå himmel, så härligt. Verkligen tanka energi. Mensen kom aldrig när den skulle utan en vecka senare men den kom tack å lov! Den första riktiga mensen utan att ta provera :) SÅ otroligt härligt. 1 år tog det för min kropp att återgå till det vanliga. Ett år av en kropp som inte alls stämde in, finnar överallt och hormoner "all over the place". Denna dag svor jag på att aldrig äta p-piller igen, det är inte värt det. Det är hemskt hur min kropp påverkades av det.
Får nog tacka fjället för mycket!