10.20 tog de hål på hinnorna och där skulle vi ligga med CTG:n i en timma för att se vad som hände. Hon hade problem att ta hål på hinnorna, hon kämpade länge och satte sedan en elektrod på bebis huvud. Hon var ganska hårdhänt barnmorskan, även om hon var väldigt trevlig. En timma gick och när hon kom och skulle kolla så hade det inte hänt någonting. Det känns som att det var ett standarduttryck under alla dessa dagar, "ja inte hade det hänt mycket inte", "här har det inte hänt något" osv osv. Som sagt, den metala biten i detta var grymt jobbigt.
11.40 beslutade de sig för att ge mig värkstimulerande för att få allt att komma igång. De kom även in och meddelade att de var redo för snitt om det inte skulle hända något, detta missade dock jag, älsk snappade upp det.
Klockan 12 börjar värkarna att kännas av riktigt mycket, det är sjukt vad det värkstimulerande medlet gjorde. Det blev väldigt intensivt. Jag talar om att jag vill ha EDA och 12.15 börjar de göra i ordning för det, i varje värk jag tar så tänker jag mycket för mig själv. Varje gång jag andas in tänker jag "snaaaaaart" och varje gång jag andas ut tänker jag "öööööver". Älsk står bredvid mig och hjälper mig att ta varje värk, han andas med mig och talar om för mig när värkarna börjar dala så att jag kan koppla av lite.
12.30 kommer narkosläkaren in och jag inser nu hur få minutrar det faktiskt gick under denna tid, det kändes som en evighet och det gjorde så jävla ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Att då kuta med ryggen som en katt och även ligga på sidan som gjorde jävligt ont var inte roligt men vad som helst för att få epiduralen. EDA:n hjälper direkt nästan och helt plötsligt leker livet igen. Det var en sådan befrielse och jag skulle ALDRIG någonsin ha gjort annorlunda. Och OM (och det är ett stort om :P) det blir ett syskon någon gång i framtiden så blir det absolut EDA igen, utan tvivel. Denna period kunde vi skämta igen med varandra, eller ja, snarare jag med älsk. Han kunde slappna av lite också. Nu ville jag prova att stå upp och ändra positioner, mycket för att det var bra för bebis också. Jag satt på pilatesboll och använde även stå/gåbordet eller vad det nu hette.
14.25 kollar de hur mycket jag har öppnat mig, jag som hade hoppats på en del blev besviken, 5 cm öppen. Suck! Jag som hade jobbat och jobbat, andats och slappnat av emellen trots att värkarna kommer så tätt. Skiftbyte här och nu kommer en äldre barnmorska in. Hon tyckte att lustgasen lät så hemskt så hon stängde av den och sa att jag skulle prova utan ett tag. Vilket gick under en kortare stund, 15.08 vill jag ha den igen då värkarna börjar bli rejäla igen.
(del 4 kommer snart, nu vill bebis ha uppmärksamhet! :))