Det har aldrig varit en bra kombination. Vi har kämpat och kämpat, från dag ett. Det blev ju till slut så att vi sov ner henne i famnen och det är kanske inte det ultimata då det har gjort att hon inte kan somna om när hon vaknar på nätterna eller somna själv ö.h.t.
Men fem-minutersmetoden är verkligen inget för oss, ingen av oss skulle någonsin klara av att höra henne ligga och skrika och Nanna skulle bli så förtvivlad. Så vi har liksom hittat egna sätt allt eftersom, när hon började äta ersättning så fick hon somna av flaskan. De gånger hon inte somnade fick man ta upp hon och sova ner henne.
Men säg det som varar, speciellt när det kommer till barn. Då började hon helt plötsligt vända sig i sängen och dra sig upp lite, vilket betydde att det blev något nytt och Nanna blev än en gång orolig och det som en gång funkade, funkade inte längre. Så nu blev det att sova ner henne IGEN i famnen.
När hon till slut kom över denna fas eller vad man ska säga så började hon att vända på sig i sängen till mage och var alltid klarvaken så fort hon kom på mage. SUCK! Lite sömn och frustrationen var otroligt hög.
Men sen som från ingenstans så började hon kunna böka och sen somna. Det hände första gången för 3 dagar sedan, visserligen så vaknade hon efter 2 timmar och var pigg och så. Då tog vi över henne till vår säng och fick sova ner henne där, i famnen, då hon hann bli uppjagad och pigg.
Men så iförrgår och igår så har hon inte somnat av flaskan men jag gick ner efter att jag slagit på appen på telefon. Så ser jag hur hon bökar och gnossar med kudden medan hon ligger på mage och till slut blev hon tyst. Och sov så mellan 20.00-24.00, sen vände jag henne igen då hon vaknade och stoppade i nappen. Hon vände tillbaka på mage och somnade om. Vid 2 fick jag ta över henne till vår säng men helt otroligt att hon har kunnat somna själv. Så härligt!
Igår somnade hon också själv, på mage. Jag vill tro att vi har funnits för henne så länge som hon behövde, nu kan hon somna själv (får se hur länge, kanske bara är en kort period, men det händer ju iaf) och det underlättar ju för oss. Det är så skönt att hon liksom är så trygg så att hon inte behöver skrika eller så, och att det sker på hennes villkor. För är det något natten och nattning ska vara så är det tryggt. Man ska inte associera natten med skräck eller hemska tankar. Jag är så stolt över min dotter, och oss som litar på vår magkänsla och inte låtit henne skrika sig till sömns.
Lilla sötnosen igår, min ängel! Vad jag älskar dig! Kommer alltid finnas för dig, du ska alltid känna dig trygg.