Ja jag är ledsen, men jag säger dagis fortfarande. Säger förskola de gånger jag kommer ihåg det men det är svårt många gånger då man är uppvuxen med ordet dagis.
Nannas andra dag är gjord, visserligen så har det endast varit en timme igår och en timme idag men ändå. Hon är som klippt och skuren för dagis, älskar det! Alla barnen, leksaker, fröknarna. Idag åt vi mellis där och hon är så duktg. Jag får höra hela tiden att hon är så duktig, artig och kavat typ. Hon springer, är försiktig när hon kliver runt, säger tack och är duktig på att sitta still samt är glad mest hela tiden.
Trots att det går så bra så känns det lite spännande och nervigt för mig men det är väl egentligen helt naturligt då man är mamma och är skapad för att typ oroa sig, men på håll då vilket jag är noga med. Vill inte att hon någonsin ska känna något sådant från mitt håll, att oroa henne eller så. Alltid finnas i hennes skugga så hon får möjlighet att växa och utvecklas till max. Detta är verkligen kvittot på mitt jobb för att göra henne självständig och trygg, det syns så otroligt tydligt. Kan inte sluta le när jag tittar på henne!
Jag har lämnat lite ytterkläder där men det var fortfarande ingen korg ovanför hennes fack så kunde inte lämna extrakläder. Imorgon ska de vara ute på förmiddagen då vi ska vara där mellan 09.30 och 10.30. De ville även att jag skulle lämna henne helt imorgon, säga hejdå och sen gå. Det är skönt att veta, eftersom jag har jobbat på andra sidan av lämningarna, att hon kommer förmodligen bli ledsen när jag lämnar henne men att så fort jag har gått så kommer hon att bli glad igen. Även om det kommer att kännas att lämna henne så känns det skönt att veta att hon har det bra.
Nannas andra dag är gjord, visserligen så har det endast varit en timme igår och en timme idag men ändå. Hon är som klippt och skuren för dagis, älskar det! Alla barnen, leksaker, fröknarna. Idag åt vi mellis där och hon är så duktg. Jag får höra hela tiden att hon är så duktig, artig och kavat typ. Hon springer, är försiktig när hon kliver runt, säger tack och är duktig på att sitta still samt är glad mest hela tiden.
Trots att det går så bra så känns det lite spännande och nervigt för mig men det är väl egentligen helt naturligt då man är mamma och är skapad för att typ oroa sig, men på håll då vilket jag är noga med. Vill inte att hon någonsin ska känna något sådant från mitt håll, att oroa henne eller så. Alltid finnas i hennes skugga så hon får möjlighet att växa och utvecklas till max. Detta är verkligen kvittot på mitt jobb för att göra henne självständig och trygg, det syns så otroligt tydligt. Kan inte sluta le när jag tittar på henne!
Jag har lämnat lite ytterkläder där men det var fortfarande ingen korg ovanför hennes fack så kunde inte lämna extrakläder. Imorgon ska de vara ute på förmiddagen då vi ska vara där mellan 09.30 och 10.30. De ville även att jag skulle lämna henne helt imorgon, säga hejdå och sen gå. Det är skönt att veta, eftersom jag har jobbat på andra sidan av lämningarna, att hon kommer förmodligen bli ledsen när jag lämnar henne men att så fort jag har gått så kommer hon att bli glad igen. Även om det kommer att kännas att lämna henne så känns det skönt att veta att hon har det bra.
