Ensam hemma

publicerat i Allmänt;
Att vara ensam hemma skapar möjlighet till reflektion, kring mångt och mycket. Både på gott och ont. Men något som jag ständigt återkommer till är just till en specifik relation som jag egentligen inte vet varför jag ens funderar så mycket över och har funderat över i ca ett år nu. Att jag fortfarande försöker intala mig själv att det blev förändrad för ca ett år sedan när jag egentligen vet hur den var och vad den innebar redan långt innan. Och hur jag kan vända mig ut och in för att fundera på vad man kunde ha gjort annorlunda när jag egentligen inte hade kunnat göra det då jag alltid har varit mig själv.

Att vara mig själv räcker oftast, men inte ibland tydligen. Det räcker för många, men inte för alla tydligen! Det är kanske därför jag mår så dåligt och funderar så mycket kring det. För att det just inte räckte att vara mig själv och hur jag aldrig skulle kunna vara någon annan, inte ens för någon annan kär väns skull. Om man inte älskar mig för den jag är, vad har man då för relation? Och om jag räcker till för andra, varför skulle jag då inte kunna räcka till för denna människa? Speciellt då livet efter skolan med dess yngre jag som automatiskt existera och det sociala och lite självcentrerade sättet liksom infinner sig vare sig man vill det eller inte för att det är så man fungerar då man endast har skola som boll att hantera i luften. Numera är det en boll med innehållet barn, en annan med universitetsstudier, tidigare även en med 40% jobb, en med hushåll, familj, vänner och allt annat som liksom finns i ens liv nu.

Fattar inte varför jag ändå, trots all bearbetning av känslor och tankar, guidning och tips av fina vänner och uppvaknande av andra i min omgivning, sitter här. ÄNDÅ! Varför?! Till vilken nytta. Och det leder mig vidare till nästa fråga, om jag är ensam i dessa funderingar och analyseringar i denna vänskaps-tvåsamhet? Jag tror det, helt ärligt, även om jag kan ha fel. Det i sin tur, gör ont! Faktiskt! Kanske är just för att jag inte räckte till, för fallet var ju inte vice versa. Då kanske det inte heller gör ont? Jag vet inte.

Jag vet inte! Det är så mycket jag inte vet!

 

Kommentera inlägget här :