Livet i Norr

Efter vägen till min farmor så hände det något intressant, det var en gammal tant som stod och skottade snön framför hennes bro. Hon höll i sig i soptunnan för att inte ramla och skottade alltså med den andra handen. Jag är noga med att säga hej till varje människa jag träffar, ofta så kan det göra hela någons dag. Jag frågade då om hon ville ha hjälp och sa att jag kunde skotta resten och hon blev så himla glad. Vilket gjorde mig glad. Att göra någon glad är nog det bästa som finns. 

Hon sa då att hon inte visste vem jag var och att hon hade dålig koll. Hennes hörsel hade blivit sämre och hon skulle bli 90 år i år så det var inte så konstigt egentligen. Men sa då att jag var Maj Jonssons barnbarn och då svarade hon att vi var släkt för hon var kusin med min farmor. Det i sig är väl inte så intressant, jag bor på ett litet ställe där många är släkt med varandra, men hon heter Nanna i tilltalsnamn. Jag har träffat en Nanna och har träffat de som också säger att de har träffat en som heter det. Men nu har vi liksom släkt på pappas sida också som har det namnet i släkten. Så fint!