Världsomvälvande nyheter...

publicerat i Allmänt;
Nåja, i alla fall i denna familj. Igår blev det nog. Jag skrev tidigare om hur jag skulle försöka få in bättre rutiner på Nanna igen när det kom till sovningen. Det gick inte, jag hade för mycket med studierna i slutet att jag behövde sömnen. För om något så tär det kraftigt på sömnen att ställa om rutinerna under kvällar och nätter. Låg och läste iförrgår och hittade en artikel där en sömnexpert och psykolog svarade på frågor om hur man får sina barn att sova hela nätterna. De exempel som han tog upp är exakt hur jag brukar göra, eftersom jag inte klarar av 5-minutermetoden. Det vill säga att man går ut ur rummet och går in i rummet var 5:e minut oavsett hur barnet skriker, typ. Finns säkert mildare varianter också. Hur som så har jag alltid ansett det viktigt att sängen ska vara en säker, trygg och mysig plats för Nanna. Hon ska inte ha en klump i magen av att gå och lägga sig. För att sammanfatta psykologen så menade han: 
  • Att man alltid ska vara lugn och se till att de inte mår dåligt, är ledsen eller liknande. 
  • Inte komma rusande så fort barnet låter/skriker till då det bekräftar oron. Utan snarare få barnet att känna att det är okej och inget farligt.
  • Låta barnet ligga själv och stegvis befinna sig längre och längre bort för att sedan låta barnet somna själv när de är trygg med det. 
Det är lite så jag har gjort. Jag har alltid börjat med att sitta/ligga bredvid och hållt handen genom spjälsängen. Sen ligger/sitter jag endast bredvid och då klarar hon att inte hålla handen. Sen kan jag sitta i hallen men att hon ser mig, trygg ändå i att jag är lite på avstånd för att sedan kunna vara i vårt sovrum. Sista steget är alltid att man kan gå ner och hon somnar själv tryggt vetandes att vi är nere men alltid hör henne. 

Nu när man kan prata med henne och hon förstår så bra så försöker jag också vara pedagogisk i samtalen om sängen och nattningen under dagen och strax innan läggning. Idag när älskling kom hem på lunch så sa jag åt henne att gå och berätta för pappa att hon sov i sin egen säng inatt. Hon talade om det och var mer än stolt och Sammy hakade på såklart och man blir liksom överglad åt det. Hon växer så otroligt då. Jag berättar även om alla hennes kompisar och att de sover i sin egen säng. Även om de inte alltid gör det så gör det så mycket för henne att ha några att se upp till. Hon berättar även själv nu vilka som sover i egen säng. 

Hur som så började jag igår. Detta då jag och Nanna har legat i vårt sovrum och Sammy nere då han varken ryms eller får bra sömn på nätterna. Jag låg bredvid, hon mantrade i kanske en kvart (konstant dock) att hon ville sova i mamma och pappas säng. Efter en stund slutade hon och sen sov hon. Eftersom jag sitter alldeles bredvid och finns där så känner jag aldrig en oro. Hon är inte ledsen eller rädd utan snarare bestämd och arg. Man lär sig de olika gråten som förälder. Jag vet exakt när det är på allvar och när hon bara slamsar eller när man inte ska acceptera det pga att hon försöker bestämma. 20 minuter tog det igår, sen fick jag springa fram och tillbaka kanske 3 gånger innan vi väl la oss, detta var mellan 20.00 - 23.00. Efter det att vi la oss i sängen (gud så mysigt, så länge sen) så vaknade hon efter en timme. Så kring 00.00 och då la jag mig på golvet. Hon låg och snyftade i sömnen så sa att "mamma sover här bredvid" och då blev hon lugn. Jag hämtade en madrass nerifrån gästsängen och la bredvid. Så jag somnade och sov relativt bra trots att det var på golvet. Vaknade och la mig i vår säng tills dess att hon vaknade igen, klockan 03.00 och vaknade inte förrän Sammy gick på toan kring 04.30. Då gick jag och la mig en sista gång i vår säng tills dess att hon vaknade klockan 08.00. 

Då jag klev in i hennes sovrum så överröste jag henne med beröm, att hon var så stor tjej som sov i sin säng hela natten. Igen, så blev hon väldigt stolt. Hon sov där även under dagsvilan även om hon först försökte genom att upprepa att hon ville sova i vår säng några gånger. Det är det som är kruxet, om man ger med sig här, det är då det är kört. Då får man typ börja om från början igen och det är en jäkla process som ni hör. Vi pratade om detta i lördags då min tremäning med sambo och barn var här, deras dotter blev två i söndags och de har ofta problem med sömnen också. De berättade hur de också försöker ha henne i egen säng, för allas skull, men att det många gånger är så himla jobbigt att hålla bra rutiner. 

I alla fall så är det dag 2 idag och hon somnade utan större gnäll. Sa endast 2 gånger att hon ville sova i mammas säng och somnade snabbare än igår. Men framför allt så har jag endast gått in till henne en gång och det av egen vilja för att stoppa i nappen, inte för att hon gnällde. Den senaste månaden, ja, minst en månad, så har vi varit tvungen att springa dit minst en gång i timmen. Hon sov så kasst. Vaknade när man la sig och fick ibland världens raseriutbrott för att man flyttade henne lite i vår säng för att själv få plats. Det är inte hållbart. Inte för oss men framför allt inte för henne. Kvällarna är vår tid, min och Sammys, så viktig för att fortfarande vara ett vi. Så jag hoppas att rutinen ändras nu och att alla får sova bättre om kvällarna. Det behöver vi alla tre nu när det blir arbete för oss allihop. Denna vecka blir vi i Ormsjö dock på grund av det fina vädret, älskling skulle komma upp någon kväll tror jag då han inte har semester ännu. Om det inte blev en massa skruvning åt hans vänner, det går fort att boka upp kvällarna på veckorna för honom så vi får se. Annars åker vi hem en kväll tror jag. Nu ska jag gå och sova, och bara känna stolthet över Nanna som är så duktig. Och lycka över att vardagen börjar ordna upp sig igen :) 

 


Kommentera inlägget här :