Trött måndag

publicerat i Allmänt;
Vi var ut med Ludde flera gånger inatt, när Sammy gick ut med honom var han lite less så Nanna vaknade av att vi höll på att böka med buren och gick upp och ner för trappen. Hon blev ledsen och kom över till vår säng vid 3 och sen var det kört för allas sömn. När mitt larm ringde kvart i 7 så vaknade Nanna inte ens till en millisekund utan sov vidare på min arm. Ja herregud vilken natt, jag har varit helt utslut ikväll. Somnade med Nanna på min arm igen i soffan medan hon tittade på tv. Och hon somnade på, utan att överdriva, 3 sekunder när hon la sig. Hoppas på en bättre natt och framför allt så längtar jag både till påsk och veckan efter då vi återgår till endast studier så jag och Nanna kan ta veckorna som vi vill. Mysa hemma om vi känner för det. Nanna älskar verkligen dagis men hon är väldigt aktiv och sitter inte stilla många sekunder och har aldrig varit en sån som kan varva ner om det är rusch runt om. Baka med play doh kan hon göra i flera timmar men om det är barn runt omkring som leker så är hon mitt i smeten och vill vara med. Så hon är väldigt trött efter en dag på dagis. Men snart lov som sagt, vi blir alla ledig från fredag v.13 och hela v.14. Så välbehövligt! 

Jag har hunnit plugga lite idag också, efter att eleverna gick hem för dagen. Det känns alltid så skönt när man kan jobba bort lite så man kan lägga all tid på Nanna på kvällarna. Det är sjukt vad man kan sakna henne om dagarna. Oftast slutar jag innan 16 och då är det raka vägen för att hämta henne även om jag skulle behöva lägga den tiden på studierna istället. Men man får inte så mycket tid att umgås då vardagen är igång, det är verkligen en liten sorg i mig. Hade jag haft bättre ekonomi som föräldrapenning och kunnat spara dagarna samt inte pluggat och varit tvungen att hoppa in i rätt tid så hade jag varit hemma längre med Nanna. Denna tid kommer inte igen och det är så mycket som händer och jag känner mig privilegierad som får spendera tid med henne. Att just jag fick bli hennes mamma kan jag fortfarande inte förstå och kärleken till henne är en kärlek som inte går att förklara. Jag tänker på det varje dag, bokstavligen, när vi går hand i hand genom dagarna att jag är så tacksam att hon finns i mitt liv. Jag är aldrig ensam och hon lär mig så otroligt mycket. Aaah, kärleksförklaring! haha! Men det går verkligen inte att föreställa sig kärleken man kan känna till sitt barn, helt omöjligt!

 
Hon är solskenet i mitt liv, mitt lyckopiller. Utan henne känner jag mig halv, åh så mamma älskar dig och jag svor från dagen du föddes att jag skulle tala om det för dig varje dag. Vilket jag gör, och inte en gång! Men ändå inte nog många gånger!
 

Kommentera inlägget här :