Kom på det igår, för som sagt så kämpar jag med nya rutiner och så på Nanna. Jag insåg igår att det är verkligen bra för Nanna, alltså att man märker att det gör skillnad för henne over all eller vad jag ska säga. Som nu när vi har slutat att lägga henne i vår säng och sen lyfta över henne, så vaknar hon färre gånger och somnar om när man ger henne nappen de gånger hon tappar den.
Tidigare nu när sovningen har varit så dålig så har det inte gått att få henne att somna när hon tappar nappen. Utan då har man varit tvungen att lägga sig med henne i vår säng för att få henne att somna om igen. Antar att det har att göra med att hon vaknar och märker att vi inte är där vi var. Eller att hon vaknar på annan plats än där hon somnade. Det gör riktigt stor skillnad för henne. Igår vaknade hon kring 22 men jag sprang upp och gav henne nappen och la ner henne och så somnade hon om. Så skönt!
Anledningen till att sånt här är så viktigt för mig och att jag håller fast vid det som funkar för oss och gärna vill att andra som passar henne ska göra samma är just för att det gör vår vardag lättare. Om vi har vänner över och vi sitter till sent och äter så vill inte jag att hon ska vakna och man måste ta upp henne eller lägga sig med henne. Jag vill att hon ska somna tryggt och sova tryggt och veta att vi är i huset men inte behöver vara i rummet eller bredvid henne. Ungefär som jag tänker med all annan uppfostran, finnas där men i skuggan. Så hon vet att vi är där men att man hjälper henne att känna sig trygg nog att hantera vardaglia situationer.
Många ifrågasätter att framför allt jag är så noga med rutiner men det är ju mycket för att det oftast är jag som lägger henne. Så det blir ju mitt problem om någon annan krånglar till det som jag länge har kämpat för att nå när det kommer till Nannas rutiner och sånt som fungerar för oss i vårt liv. Kan känna mig riktigt arg faktiskt ibland då det för mig känns respektlöst. Men så är det med mycket som har med vårt barn att göra. Pratade om det med min moster, att det aldrig spelar någon roll om vi säger att hon inte ska äta godis eller äta sötsaker, så ger folk det till henne ändå. Det är som att det är roligt att göra motsatta trots att det är vi som är föräldrar. Sammy kan bli så förbannad ibland.
Känns riktigt jobbigt ibland att man är föräldern men att andra kör över en när det kommer till våra beslut gällande vår dotter. Något jag aldrig skulle göra faktiskt. Har pratat med min syster om det, då hon och mamma är några av de som jag verkligen litar på då jag vet att de gör som jag önskar då de vet att det funkar tack vare att jag har gjort det så mycket. Och att vissa saker är viktiga för mig av en anledning då det gynnar Nanna i längden, och oss för den delen. Syster sa att hon vill ju göra som vi brukar då det är något som funkar och något vi vill. Sen sa hon även att hon förväntar sig samma tillbaka från oss om vi är barnvakt någon gång den dagen hon har fått barn. Vilket för mig är självklart. Om syster vill att jag ska göra en viss rutin vid läggning, ätning osv så kommer jag ju att göra det. Det är något barnet känner igen, något som funkar för föräldern och något som gynnar allihop förmodligen.
Well, well. Blev ett lite väl långt inlägg. Haha sorry! Saknat att blogga. Ska nog börja igen :)
Tidigare nu när sovningen har varit så dålig så har det inte gått att få henne att somna när hon tappar nappen. Utan då har man varit tvungen att lägga sig med henne i vår säng för att få henne att somna om igen. Antar att det har att göra med att hon vaknar och märker att vi inte är där vi var. Eller att hon vaknar på annan plats än där hon somnade. Det gör riktigt stor skillnad för henne. Igår vaknade hon kring 22 men jag sprang upp och gav henne nappen och la ner henne och så somnade hon om. Så skönt!
Anledningen till att sånt här är så viktigt för mig och att jag håller fast vid det som funkar för oss och gärna vill att andra som passar henne ska göra samma är just för att det gör vår vardag lättare. Om vi har vänner över och vi sitter till sent och äter så vill inte jag att hon ska vakna och man måste ta upp henne eller lägga sig med henne. Jag vill att hon ska somna tryggt och sova tryggt och veta att vi är i huset men inte behöver vara i rummet eller bredvid henne. Ungefär som jag tänker med all annan uppfostran, finnas där men i skuggan. Så hon vet att vi är där men att man hjälper henne att känna sig trygg nog att hantera vardaglia situationer.
Många ifrågasätter att framför allt jag är så noga med rutiner men det är ju mycket för att det oftast är jag som lägger henne. Så det blir ju mitt problem om någon annan krånglar till det som jag länge har kämpat för att nå när det kommer till Nannas rutiner och sånt som fungerar för oss i vårt liv. Kan känna mig riktigt arg faktiskt ibland då det för mig känns respektlöst. Men så är det med mycket som har med vårt barn att göra. Pratade om det med min moster, att det aldrig spelar någon roll om vi säger att hon inte ska äta godis eller äta sötsaker, så ger folk det till henne ändå. Det är som att det är roligt att göra motsatta trots att det är vi som är föräldrar. Sammy kan bli så förbannad ibland.
Känns riktigt jobbigt ibland att man är föräldern men att andra kör över en när det kommer till våra beslut gällande vår dotter. Något jag aldrig skulle göra faktiskt. Har pratat med min syster om det, då hon och mamma är några av de som jag verkligen litar på då jag vet att de gör som jag önskar då de vet att det funkar tack vare att jag har gjort det så mycket. Och att vissa saker är viktiga för mig av en anledning då det gynnar Nanna i längden, och oss för den delen. Syster sa att hon vill ju göra som vi brukar då det är något som funkar och något vi vill. Sen sa hon även att hon förväntar sig samma tillbaka från oss om vi är barnvakt någon gång den dagen hon har fått barn. Vilket för mig är självklart. Om syster vill att jag ska göra en viss rutin vid läggning, ätning osv så kommer jag ju att göra det. Det är något barnet känner igen, något som funkar för föräldern och något som gynnar allihop förmodligen.
Well, well. Blev ett lite väl långt inlägg. Haha sorry! Saknat att blogga. Ska nog börja igen :)
Jag förstår vad du menar och jag tror att det är svårt att förstå hur mycket man kan behöva kämpa ibland för att komma till något som fungerar i vardagen. Jag är noga med rutiner också och det är många som tycker att jag är löjlig men det struntar jag i. Det är något som är bra för min familj och då fortsätter jag med det.