Livet i Norr

Tänkte på det när jag låg på golvet bredvid Nannas säng, vilka vanedjur människorna är. Nanna visar ett stort prov på det, det som är tur är att det går att vänja av henne ganska lätt. Ikväll var det nog och ikväll skulle nya rutiner börja. Jag sa redan innan att Nanna ska göra som hon gjorde förut och sova i sin egen säng för hon är ju en stor tjej, vilket hon höll med om. Vi läste några böcker och sen skulle hon klättra in och hon fick tala om var mamma skulle ligga vilket var bredvid henne. Hon fick välling och sen låg jag på golvet med en hand innanför spjälsängen. Jag tappade räkningen på hur många gånger som man hon sa att hon ville ha mat och att hon var hungrig och hade ont i magen. Hon pratade om att hon hade bajsat och några 100 gånger om att hon ville sova i mamma och pappas säng. Alla de här anledningarna hon har satt i system. 

Jag låtsades sova till slut och vaknade av att hon låg på min hand. Inget skrik, ingen panik men en bestämd mamma som inte gav efter. Hon somna i sin säng och där brukar hon sova som bäst. Inatt sov hon ju i sin säng hela natten så det var nog bra i tiden att börja vänja av igen. När hon vaknar inatt ska jag bara lägga mig bredvid, det brukar bli några sånna vändor också! 

Det är alltid jobbigt, det blir extra påfrestande. Vakna timmar, otaliga stunder på golvet och allmänt besvärligt. Men det lönar sig i längden. Hon blir tryggare i att få sova på kvällarna, hon får sova hela nätterna, hon sover bättre, likaså vi och mamman och pappan får egentid på kvällarna där vi bara kan ta hand om varandra i lugn och ro. Första kvällen avklarad, gick galant. Nu får vi se hur många kvällar det tar innan vi har den gamla rutinen inne :) 

Armen innanför en spjälsäng i 1 timma och 30 minuter är inte skönt 😅