Livet i Norr

Sist jag skrev så var jag inte öppen mer än 5 cm, trots jobb med värkarna från ca 11.40 till 15.08. Barnmorskan plockade bort lustgasen en stund men jag ville ha den igen kring klockan 15.08 som sagt. Barnmorskan har noterat att jag började känna mig spänd, de visste om att jag hade lätt till stress och kan få panik i vissa situationer. Hon skrev även att jag började prata om att jag var rädd för smärtan. 

15.24 konstateras det att jag har allt för tätt mellan värkarna, 7 st på 10 minuter. Det var en annan sköterska som hade kollat på CTG:n och såg det som sprang in och meddelat det. Barnmorskan hade nog med att hålla mig lugnare. 14.25 var jag öppen 5 cm, nu kollar de mig en gång till då jag skriker att jag vill bajsa, klockan är 15.30 och nu är jag öppen 9 cm. Jag öppnade mig alltså 4 cm på typ en timme, vilket är sjukt snabbt och intensivt. Men med 7 värkar på 10 minuter så är det kanske inte konstigt, jag var helt slut. Här ökar de lustgasen. 

Mellan 15.30 och 16.18 har jag en kant som stoppar bebis från att komma ner helt i kanalen. Nu står jag på knä och hänger över sängen. Barnmorskan masserar mig och älsk hjälper mig att andas. Jag har rejäla krystreflexer nu men krystar inte aktivt. Jag behövde dock inte hålla tillbaka vilket var underbart, vet inte hur fan man ska hålla tillbaka krystvärkar. Barnmorskan vill att jag ska lägga mig på sidan men efter att EDA:n lades så är jag livrädd över att ligga på sidan, barnmorskan försöker övertala mig och berätta att rädslan inte har något med att ligga på sidan att göra. Till slut försöker jag lägga bort rädslan då hon säger att bebis behöver att jag ligger på sidan och det var inte alls så farligt som jag trodde. Vet inte vart den rädslan kom ifrån men jag grät och hade en sådan klump i magen. 

16.25 är värkarna fortfarande täta, 6 st på 10 minuter och eftersom jag har krystvärkar så kommer det in någon och säger till igen. Bebis hjärtljud dippar under mina värkar dessutom även om de kommer upp igen, vilket oroade barnmorskan lite. De sänker det värkstimulerande medlet ännu en gång 16.38 då det fortsätter att vara riktigt tätt. Här börjar jag även att krysta aktivt, jag ligger på rygg och har benen i högt läge samt att två sköterskor håller i mina ben. Älsk står vid mig och peppar mig, säger åt mig att jag ska ta i. Jag skriker först när jag krystar, men de talar om för mig att jag måste använda den där energin till att riktigt krysta. Jag tar i, nu ska hon ut. Det gör så jäkla ont.  

Mellan 16.39 och 16.48 krystar jag tills dess att hon till sist kommer ut. Eftersom fosterljuden inte hämtade upp sig helt mellan värkarna så var hon tvungen att klippa, annars hade jag inte spruckigt. Hon var tvungen att hjälpa henne ut. När hon kom hade hon navelsträngen runt hela kroppen samt runt halsen. Den var väldigt lång men hon skrek med en gång då hon kom ut. Hon var blå i ansiktet och så men det var inget jag märkte. Älsk var så himla med och jag var så himla borta där ett tag. Älsk fick inte klippa navelsträngen då hon ville göra det snabbt pga oron efter att hon kom ut för att se så att allt såg bra ut.

Efter att vi väl fick henne på mitt bröst grät vi båda tröstlöst. Helt sjuk känsla, men nej, förlossningen var inte glömd. Fortfarande inte ;P haha. Hon började amma direkt, hade perfekt grepp och sög i 15 minuter på vardera sida. Helt sjuk känsla men så mysigt! Sen att amningen inte var lätt från början på BB är en annan sak men det kan jag ta någon annan gång :) Synd att vi inte hade så mycket bilder. Ska se om älsk har några på telefonen som jag kanske kan lägga in :)