- 2015 - Årsresumé Del 2

publicerat i Allmänt;
Juni var kommen, sommaren. Det kom som en chock att mensen helt plötsligt kom igen en månad senare. Haha. Det är sjukt hur man i alla tider har hatat när den kom men att man nu hoppar av glädje. Äntligen! Denna månad skrev jag inte så mycket (hade en annan blogg som hette barnkampen som nu är låst, nytt kapitel, ny blogg :)), endast två inlägg. Bland annat den 8 juni, att mensen hade kommit. Sedan igen den 21 juni och där var deppen tillbaka. Fler och fler bloggar som jag läste fick ett plus men inte vi. Jag tyckte att det kändes tradigt att skriva samma sak, ägglossning hit och ägglossning dit, mysa hit och mysa dit, hoppas hit och hoppas dit. Tappade lusten lite.
Men hade ändå hoppet uppe då jag nu hade haft 2 vanliga mensperioder och kände att man var back on track igen. Vem kunde ana att ca 4 dagar senare så skedde det en befruktning, i min mage, där det nu ligger ett litet frö fortfarande och gror! 
 Lyckan att det gick en månad emellan. Äntligen var mensen igång. 
Juli och världens bästa månad. Den 7 juli skrev jag ett inlägg med rubriken "Jag vet inte vars jag ska ta vägen" samt publicerade en bild på två graviditetstest (dessa inlägg finns i denna blogg). Vårt plus kom, som en chock, en underbar chock. Jag som hade sett framför mig hur jag skulle reagera vid ett plus kunde inte alls tro att jag skulle reagera som jag gjorde. Tårarna bara flödade ner från min kinder. Älsk var borta på jobb, i nästan en hel vecka och jag gick hemma med världens största hemlighet! Han fick ett paket klockan 4 på natten dagen han kom hem, med en kanin och en body och där satt vi sedan i soffan och grät och pratade i någon timme innan vi till slut kunde gå och lägga oss och försöka sova en stund. 
Att få ord på det, gravid 1-2, gjorde allt så mycket mer verkligt istället för de med plus eller två streck. Innehållet i paketet var väldigt speciellt!
Augusti var en speciell månad, födelsedagskalas hos släkt och än en gång massa kusinbarn, varav ett ganska nytt. Ingen smärta denna gång, bara en olidlig vilja att få skrika ut att vi bär på ett mirakel. Man gick och väntade på vecka 12, den magiska veckan. Man smög och magen kom så snabbt för mig så det blev svårare och svårare att dölja magen. Vänner fick reda på det och jag kollade appar på telefonen varje vecka, varje gång vi gick in i en ny era! ❤ Inskrivningen hos BM skedde också denna månad. 
I hemlighet satt jag på jobbet och myste med magen, man ser hur den putar under tröjan. Samt underbara ord från underbar vän! 
Underbara vecka 12 kom och en app som visade bebis storlek på handen i den veckan vi var i (rosa) och hur stor den kommer bli till slut (vita)
September och höst, min favoritårstid! Inskrivningen var början på alla besök hos BM, det började kännas på riktigt nu. Tid för RUL hade vi också fått, 14 oktober skulle vi få se vårt mirakel. Vi bestämde oss dock för att göra ett KUB-test innan också. För att stilla min oro och för att få se att allt såg bra ut med vårt frö. Det bästa beslut vi tagit, det var många som ifrågasatte oss här på bloggen men jag är glad att vi gjorde det. Det var bra för oss och vi visste vad de innebar för vår del. Vi åkte till Stockholm samma dag som KUB-testet och såg fotboll, fröets första fotbollsmatch 
Vårt mirakel på KUB-testet, så häftigt. Jag grät, älsk kramade min axel så hårt att det gjorde ont. Där är du ju, vår finaste skatt! Och första bilden på mig, jag gick ut med vem jag var och hur jag ser ut :) 
Oktober och äntligen skulle vi få gå på RUL. Jag hade sett fram emot det så otroligt mycket. Vi skulle få en mer inblick hur allt såg ut, kanske eventuellt få reda på kön också. ❤ Men vilken besvikelse, hemsk BM, stressad och kollade på klockan hela tiden, 5 minuter tog det från att vi kom in i rummet till att vi gick ut igen. Sur, grinig, opedagogisk och hemsk var hon. Jag kände mig kränkt när vi gick därifrån. Vi såg ingenting på skärmen i princip och trodde att det skulle vara så dåligt. Usch, känslan gick dock över när vi bestämde oss för att göra ett privat ultraljud någon vecka efteråt. Det är det bästa vi har gjort, att få ha det som minne istället för den där hemska personen! :/ Denna månad hade vi också gått halvtid, 20 veckors preggo. 
Dålig bild, kändes inte som att hon la någon manke till alls. Men här är vår älskling i alla fall. 30 kr kostade bilden trots att man nästan inte ser någonting. 
November kom och då gjorde vi ännu ett ultraljud, det var helt underbart. Hon förklarade allt så bra. Inga konstigheter och mysigt besök. Precis som det ska vara, det minnet sparar jag i hjärtat! ❤ En underbar bild fick vi med oss som nu är inramad, skillnaden på RUL-bilden och denna är stor. Här ser man ju faktiskt något. Vi fick även veta att det till 80% är en flicka. Den 4:e november kände jag också den första buffen, HELT magiskt! Fler besök hos BM blev det och tiden började rinna iväg. Denna månad fick jag även veta att en kär barndomsvän också ska ha barn 2016, i maj och det gjorde mig så glad att jag säkert satt och grät i 20 minuter. Någon helt otrolig att dela sin mammaledighet med och att våra barn också ska gå skola tillsammans. Underbart! 
Vårt underbara mirakel. 
December och här är vi nu. Jag valde att göra ännu ett ultraljud, denna gången följde syster med mig och väl i Umeå hämtade vi upp vår bror. Båda följde med in och fick se deras syskonbarn hicka och röra sig på skärmen. Jag valde att göra ännu ett för att både se om hon följer veckorna och för att väntan är så lång. Att få se att allt ser bra ut lugnar mig, även om detta var något som blev kritiserat i bloggen. Det är något som verkar vara lite "fel" enligt många även om det blir vanligare. För mig var det skönt och viktigt och det är det viktigaste! Då fick vi även veta att det utan tvekan är en piga vi väntar, det fanns inga tvivel alls! ;)
Sparkar och buffar är en vardag nu, hur mysigt som helst. Vi gick även in på tvåsiffrigt denna månad. Jag har förberett mycket nu så att jag kan slappna av de sista månaderna. Fokusera på studierna sista tiden och sen bara vänta på vår älskade piga. Livet är bra härligt ändå! Jag ser fram emot 2016 så otroligt mycket, det kommer att bli ett spännande år! 
Vår underbara piga! 
Äntligen tvåsiffrigt, även om jag upplever att tiden går alldeles för fort! 
 
 
 
 
 
 
 
 

- 2015 - Årsresumé Del 1

publicerat i Allmänt;
Januari hade jag efter pillerstopp sedan i maj inte haft någon regelbunden mens eller ingen mens alls. Frustration och besvikelse var bara förnamnet. Ägglossningstesterna visade ofta tom gubbe och allt bara krånglade. Vi trodde, kanske som många andra, att det skulle gå fortare än vad det egentligen gjorde. Jag trodde verkligen att vi skulle ha vårt plus innan 2014 var över, jag menar, sluta med piller i maj, det är ju såååå många månader man "har på sig". Fy vad hemskt när man väl inser att det faktiskt inte är så lätt som man trodde. 
Tomma gubbar, en efter en eller ingen logik alls. 
Februari kom den största besvikelsen, på mig själv, på min kropp, på att det kändes som att jag var "trasig". Jag kände skuld, att det var mitt fel att det inte hade blivit ett plus. Fy vad jag mådde dåligt. Säkert otroligt vanligt, jag tror att det är lätt att man slår på sig själv, man vill ju gärna ha något att skylla på. Älsk fanns dock där och hjälpte mig igenom det, att jag inte skulle känna som jag kände och det som blir det blir. Hade även en period där jag blödde i nästan 1 1/2 vecka, och mycket dessutom. Började fundera på ett tidigt missfall, då smärtan inte var som den brukade heller. Åkte in på sjukan och där fick jag provera för att få igång mensen. 10 dagar efter första kuren började jag känna igen min kropp igen, finnarna som har brytit ut efter pillerstopp försvann, det var som att kroppen kom i harmoni igen. 
Läkarbesök och äntligen lite hjälp på traven
Mars kom och jag träffade kusiner och kusinbarn. Smärtan att se att andra hade det vi så gärna ville ha var så jobbig. Man längtar och hoppas men man vet ju aldrig, kommer vi någonsin få uppleva det där. Jag trodde att min mens kom igång i slutet av februari men det gjorde den inte så fortsatte med provera. Läkarn sa att oftast behövs det bara en kur, ibland två men sällan tre. Så jag fortsatte ännu en månad med dem. Bestämde sen att vi ska ta allt som det kommer, sluta planera så mycket. Vi flydde till fjälls, för att få skingra tankarna lite. 
Vackra Borgahällan, tack för den enegri du och solen gav mig när det var som jobbigast. 
April och påsk med familjen. Det blev mycket skoter och mys. Fokus på annat ett tag. Proveran gjorde att "mensen" kom men vågade aldrig hoppas ändå. Försökte att inte tänka så mycket. 
Ägglossningen började komma igång :) Gud vad en glad gubbe kan göra en lycklig!
Maj månad och jag och älsk åkte upp till Borga och hade en riktigt fin skoterdag. Vi körde ganska hårt heela dagen under klarblå himmel, så härligt. Verkligen tanka energi. Mensen kom aldrig när den skulle utan en vecka senare men den kom tack å lov! Den första riktiga mensen utan att ta provera :) SÅ otroligt härligt. 1 år tog det för min kropp att återgå till det vanliga. Ett år av en kropp som inte alls stämde in, finnar överallt och hormoner "all over the place". Denna dag svor jag på att aldrig äta p-piller igen, det är inte värt det. Det är hemskt hur min kropp påverkades av det.
Får nog tacka fjället för mycket! 
 

Vecka 30 (29+0) Libero

publicerat i Graviditeten, Vecka för vecka;