Long time no see

publicerat i Allmänt;

Som vanligt! Fan vad jag suger på att blogga. Och filma för den delen. Ligger iaf och ska sova nu och jag som sa att jag skulle lägga mig klockan 9 idag. Haha! Blir galen på mig själv. 


Dagen har iaf gått i ett känns det som samtidigt som den har känts vara hur lång som helst. Vi är i Ormsjö, har myst här under dagen bortsett från att jag åkte ner en snabbis för att kolla kylen då den har varit grymt konstig de senaste dagarna samt tagit in posten då jag väntar paket. Ska skicka syster att ta in posten imorgon så man slipper åka ner. 

Imorgon kommer nämligen finbesök upp på backen. En fin vän och hennes underbara töser. Ska bli mysigt, även om vi sågs förra veckan så är det alltid den bästa dos av uppladdning för mig att få träffa Anna. Men först, en god natts sömn. Nanna sover så sött, snarkar och drömmer om varannat. Älskade lilla vän, vad mamma älskar dig! Nu är det en vecka till inskolning på dagis, den dagen har känts så avlägsen. Känns så konstigt att dagen snart är här, börjar gruva lite. Även om jag är 100 på att hon kommer att ha det bäst så är det ganska naturligt att känna att det är fel att lämna bort sitt barn. Det är väl en väl rotad biologisk del i kroppen, antar jag. 


Hon sover alltid som en stock i Ormsjö. Min duktiga lillstora tjej. Det är så konstigt hur hon ibland kan kännas så stor och duktig. För att man i nästa sekund faktiskt inser att hon bara är 1,5 år. Nanna Inga Neona Lillfjäll, den bästa människan som går och har gått på denna jord! 

Huvudet maler

publicerat i Allmänt;
Huvudet bokstavligen maler innan förskolestarten. Trots att man har jobbat där så blir det annorlunda när det handlar om sitt eget barn. Eller ja, kanske just därför det blir annorlunda då jag vet vilken skillnad det är för barnets skull med bra kläder, märkning av kläder för personalen osv. Fick en lista av en vän som hon fick innan hennes son skulle börja så har betat av det som behövs nu inför hösten så får vi fixa eventuell overall till vintern sen. 

Hon hade ju en under vintern och kan hon fortfarande ha den så får den duga som en andra overall och att vi köper en till som typ originaloverall. Mamma gjorde så när vi var små, vi hade två som de kunde växla mellan så att vi kunde vara ute både på för och eftermiddag. Nu är ju Nanna så liten än så hon kommer ju sova när de andra barnen är ute på vakenvilan. Så funderar på om en overall ändå räcker. Tänkte köpa en från Kaxs tror jag, det är många förskollärare som tipsar om den. 

Nu har hon iaf fleecejacka, fleecebyxor, flera tunna mössor, vantar, galonvantar, fodrade typ galonvantar, regnoverall, stövlar, skaloverall med avtagbart fleecefoder, extrakläder, nappar med namn osv. Börjar känna mig redo, vilket känns bra! Nanna har nog varit redo sen länge, hon älskar dagis redan. Fast det kommer nog bli tufft för henne ändå de veckor jag är på skolan då hon kommer att gå 06-16, det är långa dagar för att vara så liten tycker jag. Det är tur att det inte är så ofta :) 



Lilla älskling ligger och sover så gott med sin Ninis. Som även den har fått sig en lapp på rumpan och är härmed märkt med Nannas fina namn! 
 

Ensam hemma

publicerat i Allmänt;
Att vara ensam hemma skapar möjlighet till reflektion, kring mångt och mycket. Både på gott och ont. Men något som jag ständigt återkommer till är just till en specifik relation som jag egentligen inte vet varför jag ens funderar så mycket över och har funderat över i ca ett år nu. Att jag fortfarande försöker intala mig själv att det blev förändrad för ca ett år sedan när jag egentligen vet hur den var och vad den innebar redan långt innan. Och hur jag kan vända mig ut och in för att fundera på vad man kunde ha gjort annorlunda när jag egentligen inte hade kunnat göra det då jag alltid har varit mig själv.

Att vara mig själv räcker oftast, men inte ibland tydligen. Det räcker för många, men inte för alla tydligen! Det är kanske därför jag mår så dåligt och funderar så mycket kring det. För att det just inte räckte att vara mig själv och hur jag aldrig skulle kunna vara någon annan, inte ens för någon annan kär väns skull. Om man inte älskar mig för den jag är, vad har man då för relation? Och om jag räcker till för andra, varför skulle jag då inte kunna räcka till för denna människa? Speciellt då livet efter skolan med dess yngre jag som automatiskt existera och det sociala och lite självcentrerade sättet liksom infinner sig vare sig man vill det eller inte för att det är så man fungerar då man endast har skola som boll att hantera i luften. Numera är det en boll med innehållet barn, en annan med universitetsstudier, tidigare även en med 40% jobb, en med hushåll, familj, vänner och allt annat som liksom finns i ens liv nu.

Fattar inte varför jag ändå, trots all bearbetning av känslor och tankar, guidning och tips av fina vänner och uppvaknande av andra i min omgivning, sitter här. ÄNDÅ! Varför?! Till vilken nytta. Och det leder mig vidare till nästa fråga, om jag är ensam i dessa funderingar och analyseringar i denna vänskaps-tvåsamhet? Jag tror det, helt ärligt, även om jag kan ha fel. Det i sin tur, gör ont! Faktiskt! Kanske är just för att jag inte räckte till, för fallet var ju inte vice versa. Då kanske det inte heller gör ont? Jag vet inte.

Jag vet inte! Det är så mycket jag inte vet!