Jag har tänkt på det, åter igen! Hon börjar förskolan om 6 månader ungefär och hon är en bestämd dam, minst sagt. Hon vet vad hon vill, vilket är bra. Men hon blir skitarg när man säger ifrån och det betyder att man måste ännu lite hårdare, för att hon ska förstå att man inte får som man vill.
De gånger som hon gråter för att hon blir arg så försöker jag att tala om för henne, redan nu även om hon inte förstår så väl, att mamma ser att du blir arg men man måste lyssna på mamma. För oftast blir hon arg pga en tillsägelse eller rättelse som handlar om hennes säkerhet. Att hon kanske leker med något som kan vara farligt eller så.
Om det är något som jag verkligen vill höra så är det att jag har ett trevligt barn, som är snäll mot alla och som förstår sitt eget värde men också andras värde. Alla är viktiga och man måste vara snäll, lära sig att ord och handling kan såra och att man måste säga förlåt och mena det.
Något som är ännu viktigare och som jag tror lägger en grund i ömsesidig respekt och sin syn på framtid med dess relationer och ambitioner, är att förstå att man inte kan eller ska kräva saker. Kärlek och relationerna till sina nära är mycket viktigare än döda ting som inte ger någon egentlig lycka om man inte har det andra, det är tanken som räknas och inte priset.
Redan från tidig ålder kommer hon även få börja hjälpa till, här hemma och i övrigt. Man får inte allt serverat, hennes eget rum får hon städa den dagen hon kan. Det var nog väldigt viktigt för oss som barn, mina föräldrar städade inte våra rum och ibland när mamma och pappa var borta så kunde vi överraska dem med att ha städat huset. Handling väger tyngre än dyra presenter eller liknande.
Men framför allt så vill jag lära henne att mamma alltid kommer att finnas där för henne, nära till hands oavsett tidpunkt eller vad som än skulle kunna ligga emellan oss!
De gånger som hon gråter för att hon blir arg så försöker jag att tala om för henne, redan nu även om hon inte förstår så väl, att mamma ser att du blir arg men man måste lyssna på mamma. För oftast blir hon arg pga en tillsägelse eller rättelse som handlar om hennes säkerhet. Att hon kanske leker med något som kan vara farligt eller så.
Om det är något som jag verkligen vill höra så är det att jag har ett trevligt barn, som är snäll mot alla och som förstår sitt eget värde men också andras värde. Alla är viktiga och man måste vara snäll, lära sig att ord och handling kan såra och att man måste säga förlåt och mena det.
Något som är ännu viktigare och som jag tror lägger en grund i ömsesidig respekt och sin syn på framtid med dess relationer och ambitioner, är att förstå att man inte kan eller ska kräva saker. Kärlek och relationerna till sina nära är mycket viktigare än döda ting som inte ger någon egentlig lycka om man inte har det andra, det är tanken som räknas och inte priset.
Redan från tidig ålder kommer hon även få börja hjälpa till, här hemma och i övrigt. Man får inte allt serverat, hennes eget rum får hon städa den dagen hon kan. Det var nog väldigt viktigt för oss som barn, mina föräldrar städade inte våra rum och ibland när mamma och pappa var borta så kunde vi överraska dem med att ha städat huset. Handling väger tyngre än dyra presenter eller liknande.
Men framför allt så vill jag lära henne att mamma alltid kommer att finnas där för henne, nära till hands oavsett tidpunkt eller vad som än skulle kunna ligga emellan oss!
Jag tänker också mycket på det, att jag hoppas Alfred blir en omtänksam och kärleksfull liten kille. Särskilt när grannbarnen, vars föräldrar jag älskar och beundrar, slåss och skriker. Tre-fyraårstrots, sånt händer, men jag önskar ändå att Alfie blir den som hellre kramar än slår. Massor med närhet, trygghet, värme och kommunikation är allt jag kan ge honom nu. Sen får böcker, tid och prat om vad man får och inte får göra samt tydliga konsekvenser bygga på den grunden. Därefter gör hans personlighet resten.