Jobbigt just nu

publicerat i Allmänt;
Vi har det lite tufft just nu, hela familjen men framför allt Nanna. Vi har kommit in i ytterligare en fas i livet, någon trots också förmodligen. Hon har det riktigt jobbigt. Tidigare har hon har sådant humör och svårt att hantera alla känslor som kommer på en gång. Hon har inte riktigt vetat vad hon ska ta sig till och ett lugnt nej har varit lika jobbigt för henne som ett bestämt nej. Nu har det dock börjat gå bättre att prata med henne, på så vis känner man igen henne igen.
 
MEN, läggningarna just nu håller på att ta knäcken på oss. Dessa situationer är anledningarna till bestämda läggningsrutiner och till varför de behövs så ofantligt mycket i vårt liv. De hjälper inte bara oss utan även Nanna. För just nu är kvällarna riktigt jobbiga och ikväll gick det till en gräns att inget duger och att hon har lyckats hitta på anledningar till att kliva upp. En kväll efter att hon har ätit dåligt på dagen sa hon att hon var hungrig. Så vi gick ner, men hon åt inget. Sen pratar hon om att byta blöja, trots att det inte heller behövs. Hon har verkligen satt det i system, att hitta anledningar. Framför allt då det har funkat några gånger, innan man förstod vad det egentligen bottnade i. Suck! Det är så lätt att sätta saker i system om man tillåter det en gång. Då är det kört till senare gånger. 

Hennes närhetsbehov i dessa perioder är så viktiga men det går till en gräns då man som förälder liksom får försöka sätta en gräns både för henne och för oss. När man ser att det börjar bli lättare för henne, inte när det är som värst. För det är så jobbigt att vi som man och fru inte får de där kvällarna. De är så jäkla viktig, att få ensamtid. Kvällarna är heliga för äktenskapet. Vi sa det nu när Sammy kom ner, att det är så länge det har varit så här nu. Det funkar inte. Det är inte bra heller att hon somnar 9-10 på kvällarna, hon blir så trött. Jag förstår liksom att par som har det så här större delen av tiden går ifrån varandra. Vi är ganska bra på att ta oss tid för varandra, men det tror jag är a och o i ett förhållande. Vad har man annars liksom! 

Så imorgon ska jag köra igång med att återigen vänja in nya rutiner, så får vi se hur lång tid det tar. 5-minutersmetoden är inget för oss, vill finnas där men på ett sätt som ändå gör henne trygg i sig själv. Jag brukar börja med att sitta bredvid hennes säng, för att sen sitta i hallen och sen vara i vårt sovrum. I sinom tid brukar hon klara sig mer och mer själv, att hon blir trygg att somna själv. Men allt i hennes takt! Wish me luck!

Kommentera inlägget här :